Att känna smärta
Hur det än känns, så gör det alltid ont. Det gäller när man är skadad, sårad eller drabbad. Pain. Man kan säga att det förekommer när man är i psykiatriska tillstånd. Jag kan påstå att det är sant och vissa smärta kan varar för evigt. Eller så har man tanken med smärta i huvudet eller smärta med sig. Återigen pain. Det finns inte botemedel vid mentala smärta, däremot finns det vid fysiska smärta. Jag inser att alla smärta kommer från vår öde. Det bestäms snarare av öden.
Alla människor har upplevt smärta någon gång i deras liv. Inget liv är perfekt. Man ska inte känna sig desperat efter man har upplevt en eller flera smärta. Smärta kommer från våra känslor och det kan ledda till olika saker. Vissa leder det till fysiskt sammanhang när det gäller man har fått nog med känslor som är berörda. Vissa glömmer smärta och vissa tänker på det nästa hela tid. Det varierar på våra egenskaper. Man ska notera att det inte är lätt att bota sig mot smärta och man är inte ensam om det heller samt det är inte fel. Smärta är givetvis inte någon fördel. Det gör bara mer eller mindre ont. Men alla har olika reaktion på smärta, alltså olika ansikte förekommer med olika attityd.
En sak är säkert: man ska ha respekt för dem som lider! Alltså bry sig om den har drabbats och ta hänsyn till det.
Jag kan berätta att jag har överlevt många smärta som är tunga, berörda och lättsinniga. Jag tror att alla faktiskt har upplevt der. Det var då precis när jag lämnade min släktingar i Irak och det var tung smärta som tog mig hela vägen hit till Sverige. Jag grät och hjärta tickade så högt! (Tänk er, jag var på väg att flytta till ett främmande land och kände er knappast!) Därefter kom många upplevelser som fick mig att kämpa emot. Alla ska kämpa emot samt ge aldrig upp.
Take care about your friends, relatives and family! =)
Bra skrivet! (bryr mig inte så mycket om de grammatiska felen :P)
Du skrev att det inte finns botemedel vid mental smärta. Det är både rätt och fel (tycker jag alltså) - det finns t.ex. ångest och till den finns lugnande som man kan ta (talar ur egen erfarenhet). Och ångest är mentalt, för det mesta. Men det finns ändå där i bakgrunden hela tiden så du har ju rätt för det mesta.
Och det du skrev om när du åkte hit till Sverige ... det fick mig att tänka att man alltid tror att man har det värst, och/eller att andra minsann inte har det eller haft lika jobbigt som en själv. Fastän det inte är sant!
Förresten, är själv jättenyfiken hur det gick till när du flyttade hit till Sverige. Kanske du inte vill berätta men om du gör det en vacker dag, säg till! För den historien (kort eller lång) vill jag gärna höra! :)
