Begravning för Mona blir den 24 Juli kl. 10.30 i en kapell i Uppsala, som ligger på gamla kyrkogården. Det kommer att bli jobbigt när jag får träffa Monas mamma som bokstavligen är den trevligast mamma jag har mött. Låt mig säga några saker som är positiva eftersom jag är tacksam att jag har haft en tid tillsammans med Mona och utfört massa minne som var oförglömliga.

Min första möte med Mona
Jag minns att vi både blev förvånad att vi var "fiender" eftersom jag var irakier och hon var iranier men vår vänskap gjorde oss starka. Vi både skröt om att vi var invandrare och är bästa. Vi var coola och ägde över hela Manillaskolan. Visserligen blev det mycket bus men ändå älskade många oss för vi hade speciella egenskaper.

Uppväxt med Mona
När vi började i högstadiet var hon en envis tjej och kramade oss ofta. Hon älskar att äta salt hur mycket som helst samt kan sitta vid datorn hur länge som helst. Jag brukar leka med hennes mage och då blir hon irriterad ibland men hur kul kan det vara? Hon brukar trycka mitt huvud mot hennes mage hårt, så jag fick mitt straff. Hon brukade också slå mig i kinden men vem har sagt att jag kan bli arg på henne? Ibland brukar jag åka till Uppsala för hennes skull och givetvis hände många äventyrliga saker där. Vi har varit med i en film tillsammans, taxi-förare stannade bredvid oss på grund av min peace-attitude och trodde att vi skulle gå in i bilen men vi skrattade ihjäl oss och bilen stack. Vi har skrattat tusentals gånger tillsammans och hade några framtidsplaner framför oss. Förmodligen har gett en liten rosa väska till dig som födelsedagspresent för att vi ska kunna festa i Örebro tillsammans...

Din tid på jorden är avslutad men du kommer alltid att vara ihågkommen av oss. Din själ sover gott men vi glömmer aldrig din namn. Bild på din ansikte vilar i våra hjärna för evigt!

Trackback-URL för detta inlägg: