Jag minns fortfarande din vackra leende, din strålning och allt. Jag minns att du tog hand om mig när jag kom till Eken sommaren 2002 och skulle precis börja i Manillaskolan. Vi hade kul tillsammans och du fick se min jobbiga men härliga sidor. Vi blev bästa vänner direkt och jag hälsade på dig i Uppsala många gånger och slutade aldrig att skratta. Du har ställt upp för mig, oavsett vad. Du har stått ut med mig hela tiden, då jag var busig och vild. Tillsammans brukar vi hitta på olika saker. Jag vet att du älskade att äta i MC och jag försökte få dig sluta att äta där men du var envis och älskade deras onyttigheter. Senast, hade vi roligt i gröna lund och var helt uppskruvad. Du har precis kommit ut från Manillaskolan och gymnasiet var redo att mottoga dig. Jag minns dina dagar lika ungt som idag. Men idag fick jag höra att gud har tagit dig från den mystiska världen och just nu kan jag bara hoppas på att du har blivit nöjd med vad du har gjort! Jag kan inte sluta tänka på dig och din entusiaism.

Nu har jag börjat gråta! Året 2009 är ett av tidernas hemskaste år! För några sekunder sedan var jag glad, men nu har glädje plötsligt försvann! Först min mormor, sedan min mammas faster, sedan Michael Jackson och nu Mona!






Det finns flera bilder som jag vill visa men orkar helt inte pga omständigheter
Vi alla älskar dig, vila i frid nu!

Trackback-URL för detta inlägg: