Onsdagen 17 februari, under sportlovet, besökte jag, Jamila, Sofia, Moa och Victor Manillaskolan. Många memory dök upp, glädjestårar började ta sitt steg. Många av mina gamla lärare har saknat mig och sagt att jag är samma Laith med samma humör. Och speciellt vårt gamla klassrummet. Det har förändrades så mycket jämfört med oss. Vi var så busig att klassrummet nästan ramlade till grunden men som tur räddade den nästa klass som flyttade in... hehe.

Samtidigt såg jag många barn som hade CI med sig. Det var otroligt många därför att när jag gick där var det inte så många som hade det. Men nu har det ökat på de senaste tiden.. Tyvärr, så är det. Bara acceptera eller stå emot.

Nu vill jag visa några nostalagiska bilder:
     

Nu ska jag dra till basketmatch och ger järnet åt Hephata!!